Hej hörni. Jag måste få prata ut. Detta kommer bli en deeptalk. Den första jag gör i mimn bloggkariär.
För er som inte vet vad "deeptalk" betyder så är det när man pratar ut om olika ämnen som ofta betyder mycket för skribenten.

Tänker varna redan nu för ett långt inlägg. Ämnet kommer vara kärlek och är det inget för dig så sluta läsa nu och då ses vi i nästa inlägg istället!

Det är iallafall så att jag behöver skriva av mig. För jag har kört fast.
Mitt liv just nu är bra. Eller bättre iallafall. Men det finns en person som stör min sinnesfrid. Vi kallar honom T. Och T är världens finaste problem jag har just nu, ganska motsägelsefullt va?
Han är en sinnessjukt fin människa. Smart som ingen annan och får mig att skatta allt som jämt.
Men han är som solen och jag är en fjuttig asteroid. Osynlig och bara en av många. Och det är det som är problemet. För jag tycker om honom. Jättemycket. Och hela jag vill bara skrika ut det men hur fan får man mod till det? Inte vet jag. För detta är ett område jag inte har en aning om hur man handskas med. Jag kan självsäkert argumentera om bakning, träning och de ämnen jag är bekant med, men jag har i princip noll erfarenhet av detta ämnet. Och for all I know så kan han vara gay. Eller bara inte intresserad av kärlek, förhållanden osv. För jag vågar inte fråga.


Ja så känner jag ganska precis. Och jag är inte en sådan som ger upp, för jag är tjurskallig som bara attan. Men nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra.

Jag hade helst bara krupit ner i ett hål och försvunnit. För jag orkar inte med ovissheten. Jag älskar överraskningar men inte när man drar ut på det och aldrig får veta vad överraskningen var. Och jag går gärna vidare, för vad har jag att gå vidare från? Ingenting. Det smärtar lite att skriva. För i mitt huvud har vi något. Kemi. Och vi skulle vara så jäkla bra tillsammans. Men jag tror helt och fullt att så är inte läget i detta fall. För han är på en helt annan nivå. Och som sagt vad har jag att gå vidare från? Du kan inte tappa något du aldrig haft.



Kate Hudson har aldrig haft mer rätt. Men samtidigt, vad har jag att förlora? Möjligtvis min självsäkerhet ifall det visar sig att han inte tycker om mig. Så hade jag varit modig nog hade jag frågat honom. Gått fram till honom och ställt fråga. Men nej, det har jag inte. Och jag kommer inte kunna prata med honom på samma sätt ifall han får reda på att jag tycker om honom men han känner inte lika dant.




Nu ska jag fortsätta lida i mina egna tankar. I ovissheten. Och om du faktiskt lyckades läsa alla dessa tankar jag har. Extremt oviktigt egentligen med alla stora världskriser men detta är mitt liv, min blogg och mina problem så varsågod, ta del av mitt liv och mina tankar.

Och det är ett ganska litet problem jämfört med mina andra problem men det är skönt att fokusera på ett mindre problem för en gångs skull. Och som jag skrev i början är T världens finaste problem. Och det är skönt att känna sig någorlunda normal med kärleksproblem.



Tack för att du lyssnade


Tänkte bara dela med mig av vad en vän skrev till mig om mitt problem, så klockrent!:

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments